…
9 år sedan
Saker man kan göra (11)
Man kan ta en lååång bloggpaus men sen dyka upp igen som gubben/gumman i lådan.
Man kan utbilda sig till undersköterska. Det är kul och bra. Kanske läser man vidare sen eller så nöjer man sig så.
Man kan också få för sig att bli gravid mitt upp i allting så i oktober blir det barn. Äntligen.
Det kan man vara så glad över att ingenting annat spelar någon roll. Bara magen och bebisen.
Man kan också ha världens bästa jobb - musiklärare till unga vuxna som inte mår så bra. Varje gång det är dags att åka dit är som att få en present.
Livet har aldrig varit bättre och hade jag vetat att det var här jag skulle hamna till slut så hade jag kanske gråtit mindre då jag var yngre.
lyssna eller läs, välj själv.
Det är sommar. Man vill läsa böcker. Eller kanske man, som jag, gillar att lyssna på böcker samtidigt som man trixar med annat.
Då har jag två tips och de kommer här.
1. Sankta Pysko av Johan Theorin
(uppläsare Magnus Krepper)
Det var ett tag sen jag lyssnade på den här och jag minns att jag tyckte den var lite, lite seg i början men sen... En spännande och obehaglig bok där jag mot slutet inte kunde göra någonting annat än att bara lyssna.
Då jag är sämst på att ge bra sammanfattningar på böcker och filmer och jag heller inte gillade hur de hade skrivit på adlibris och dyl så länkar jag istället till den här lilla trailern.....
Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.
Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.
Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.
Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.
En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.
Människohamn är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården."
Då har jag två tips och de kommer här.
1. Sankta Pysko av Johan Theorin
(uppläsare Magnus Krepper)
Det var ett tag sen jag lyssnade på den här och jag minns att jag tyckte den var lite, lite seg i början men sen... En spännande och obehaglig bok där jag mot slutet inte kunde göra någonting annat än att bara lyssna.
Då jag är sämst på att ge bra sammanfattningar på böcker och filmer och jag heller inte gillade hur de hade skrivit på adlibris och dyl så länkar jag istället till den här lilla trailern.....
2. Människohamn av John Ajvide Lindqvist
(författaren själv är uppläsare)
Författaren bakom "Låt den rätte komma in". Den här håller jag på och lyssnar på nu och är nästan klar. Så pass klar att jag ändå känner att jag vågar rekomendera den även fast jag inte läst ut den. Älskar hans sätt att skriva och älskar ännu mer att det är han själv som läser in sina böcker.
"Pappa, vad är det där? På isen?
Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.(författaren själv är uppläsare)
Författaren bakom "Låt den rätte komma in". Den här håller jag på och lyssnar på nu och är nästan klar. Så pass klar att jag ändå känner att jag vågar rekomendera den även fast jag inte läst ut den. Älskar hans sätt att skriva och älskar ännu mer att det är han själv som läser in sina böcker.
"Pappa, vad är det där? På isen?
Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.
Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.
Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.
Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.
En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.
Människohamn är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården."
Två läskiga böcker som är väldigt bra. Risken finns att man biter ner sina små naglar om man är en nagelbitare men det är ändå värt det.
snart är det dags för årets höjdpunkt!
jag har förstått att vissa känner en lättare panik i och med att jag fyller år om 2½ vecka.
"vad ska man köpa för present? vad önskar hon sig?"
jo, hon (dvs jag) önskar sig
• i stort sett allt av Jan Stenmark (har bara "storpack", resten saknas)
• presentkort på exempelvis Ikea eller dyl (jag håller på och boar här hemma)
• en ok mikrofon (min sjunger på sista versen så att säga. hepp!)
• garn, tyger och annat handarbetsrelaterat (hej pensionär!)
• kaffekopp (nu pratar vi modell större och inte en tantkopp. tänk "ungdomstekopp" så är du något på spåret)
• blommor eller krukväxter (du kanske har någon fin hemma som man kan ta skott från? eller plockat några fina blommor någonstans? det funkar fint!)
• böcker (där får du väl chansa på att jag inte läst den du vill ge mig. mest troligt så är det precis så det ligger till.)
• kramar (detta är inget jag önskar mig av precis vem som helst så det kan hända att jag inte tar emot den här presenten om jag tycker att det känns fel på något vis)
• hyllningar i form av sms, glada tillrop på facebook, sång och dans eller något annat festligt
• gott godis (alla vet vad det är. vet du inte det så köp något annat)
• teckningar, tavlor, skulpturer eller annan valfri konst (behöver ju alltså inte vara köpekonst utan det går precis lika bra, om inte bättre, med egentillverkade grejer)
• bling (tänk på att jag har nickelallergi så inget nickel i)
• presentkort på massage (hur duktig du än tror att du är så är min nacke och rygg en alldeles för avancerad uppgift för dig att ta dig an. bäst att låta en expert försöka fixa till den här trasiga kroppen.)
så. nu har jag gett er lite alternativ i olika prisklasser, allt från gratis till lite kostsamma saker, så det är bara att gå loss!
nu tyckte jag precis att jag hörde någon säga "men är inte du lite för gammal för det här med födelsedagspresenter?"
svaret på den frågan är ju så klart att man aldrig blir för gammal för det. speciellt inte om man är så snäll och rar som jag är.
lycka till!
"vad ska man köpa för present? vad önskar hon sig?"
jo, hon (dvs jag) önskar sig
• i stort sett allt av Jan Stenmark (har bara "storpack", resten saknas)
• presentkort på exempelvis Ikea eller dyl (jag håller på och boar här hemma)
• en ok mikrofon (min sjunger på sista versen så att säga. hepp!)
• garn, tyger och annat handarbetsrelaterat (hej pensionär!)
• kaffekopp (nu pratar vi modell större och inte en tantkopp. tänk "ungdomstekopp" så är du något på spåret)
• blommor eller krukväxter (du kanske har någon fin hemma som man kan ta skott från? eller plockat några fina blommor någonstans? det funkar fint!)
• böcker (där får du väl chansa på att jag inte läst den du vill ge mig. mest troligt så är det precis så det ligger till.)
• kramar (detta är inget jag önskar mig av precis vem som helst så det kan hända att jag inte tar emot den här presenten om jag tycker att det känns fel på något vis)
• hyllningar i form av sms, glada tillrop på facebook, sång och dans eller något annat festligt
• gott godis (alla vet vad det är. vet du inte det så köp något annat)
• teckningar, tavlor, skulpturer eller annan valfri konst (behöver ju alltså inte vara köpekonst utan det går precis lika bra, om inte bättre, med egentillverkade grejer)
• bling (tänk på att jag har nickelallergi så inget nickel i)
• presentkort på massage (hur duktig du än tror att du är så är min nacke och rygg en alldeles för avancerad uppgift för dig att ta dig an. bäst att låta en expert försöka fixa till den här trasiga kroppen.)
så. nu har jag gett er lite alternativ i olika prisklasser, allt från gratis till lite kostsamma saker, så det är bara att gå loss!
nu tyckte jag precis att jag hörde någon säga "men är inte du lite för gammal för det här med födelsedagspresenter?"
svaret på den frågan är ju så klart att man aldrig blir för gammal för det. speciellt inte om man är så snäll och rar som jag är.
lycka till!
För alltid i mitt hjärta
2013 var ett tungt år. Jag förlorade inte bara min lilla katt Boel utan också två utav de finaste människor som jag någonsin träffat.
I maj fick jag det hemska beskedet att Larsson (mitt ex, min vän och ena halvan av duon Erika & Larsson) hastigt gått bort. Det kändes så overkligt och det gör det fortfarande till viss del, och saknaden är enorm. Han var inte bara en väldigt god vän med en underbar humor och en jävligt egen stil, utan också en stor musikalisk talang, kanske rent av ett musikaliskt geni. Hans låtar och arrangemang hade alltid en egen ton och ett sound som gjorde att man genast hörde att det var han som låg bakom. Den här världen har verkligen förlorat en stor skatt och jag hoppas innerligt att något av det han spelade in ska släppas så andra får ta del av det. Det är för bra för att bara gömmas och glömmas.
Här finns länk till en del utav det.
Sen kom nästa slag.
Min psykolog Anna (AL), och senare också min vän, fick cancer och sen gick det fort. Några månader efter beskedet så var hon borta...
Jag hann prata med henne och fick då möjlighet till att säga allt det där som man vill ha sagt. Hur mycket hon betydde för mig, hur mycket hon hjälpt mig, vilken fantastisk människa hon var och vilket stort hål hon skulle lämna efter sig.
En av hennes sista önskningar var att jag skulle sjunga på hennes begravning vilket jag också gjorde. Har nog aldrig darrat så mycket på rösten och det har aldrig varit så jobbigt att sjunga men jag är glad att jag gjorde det. Det kändes som det minsta jag kunde göra och det var ett fint farväl av en väldigt speciell person.
Har tyvärr ingen kort på henne på datorn och min scanner är ur funktion så det får räcka med bara text helt enkelt.
Hade kunnat skriva lika långa farvälinlägg som jag gjorde för Boel för båda dessa två personer men det går inte. Det gör så ont så det får räcka så här.
Jag är skyldig de här två mitt liv då jag är väldigt tveksam till att jag fortfarande skulle vandra runt på denna jord om det inte vore för dem.
Mitt liv är fattigare nu men den vänskap och kärlek dessa två gav mig gör mig rik för resten av mitt liv och för det är jag mer än tacksam.
Ta hand om varandra tills vi ses igen.
I maj fick jag det hemska beskedet att Larsson (mitt ex, min vän och ena halvan av duon Erika & Larsson) hastigt gått bort. Det kändes så overkligt och det gör det fortfarande till viss del, och saknaden är enorm. Han var inte bara en väldigt god vän med en underbar humor och en jävligt egen stil, utan också en stor musikalisk talang, kanske rent av ett musikaliskt geni. Hans låtar och arrangemang hade alltid en egen ton och ett sound som gjorde att man genast hörde att det var han som låg bakom. Den här världen har verkligen förlorat en stor skatt och jag hoppas innerligt att något av det han spelade in ska släppas så andra får ta del av det. Det är för bra för att bara gömmas och glömmas.
Här finns länk till en del utav det.
Sen kom nästa slag.
Min psykolog Anna (AL), och senare också min vän, fick cancer och sen gick det fort. Några månader efter beskedet så var hon borta...
Jag hann prata med henne och fick då möjlighet till att säga allt det där som man vill ha sagt. Hur mycket hon betydde för mig, hur mycket hon hjälpt mig, vilken fantastisk människa hon var och vilket stort hål hon skulle lämna efter sig.
En av hennes sista önskningar var att jag skulle sjunga på hennes begravning vilket jag också gjorde. Har nog aldrig darrat så mycket på rösten och det har aldrig varit så jobbigt att sjunga men jag är glad att jag gjorde det. Det kändes som det minsta jag kunde göra och det var ett fint farväl av en väldigt speciell person.
Har tyvärr ingen kort på henne på datorn och min scanner är ur funktion så det får räcka med bara text helt enkelt.
Hade kunnat skriva lika långa farvälinlägg som jag gjorde för Boel för båda dessa två personer men det går inte. Det gör så ont så det får räcka så här.
Jag är skyldig de här två mitt liv då jag är väldigt tveksam till att jag fortfarande skulle vandra runt på denna jord om det inte vore för dem.
Mitt liv är fattigare nu men den vänskap och kärlek dessa två gav mig gör mig rik för resten av mitt liv och för det är jag mer än tacksam.
Ta hand om varandra tills vi ses igen.
Till min lilla skruttnos
Till minne av
Boel Bombadill
Maj 2003- Februari 2013
(alias Baby Base, Basi, The Baser, Druvnos, Ljuvdruvan, Skruttnos, Tjusnos, Tjusan)
Boel kom till mig hösten 2003.
Jag hittade henne på blocket där en familj lagt ut en annons om en ensam liten grå kattunge på fem månader. Hennes mamma hade blivit dödad av en räv och hennes syskon hade redan blivit bortadopterade och de ville bli av med henne så fort som möjligt.
Jag kände direkt att det var rätt katt.
Du ska bo hos mig lilla skrutta.
Vi åkte och hämtade henne i något villaområde strax utanför Stockholm. Familjen var helt ointresserade av var hon skulle hamna och vilka vi var och i stort sett kastade på oss lilla Boel med orden att hon var rätt osocial och ingen direkt knäkatt.
De hade de helt rätt i. Hon var rädd och avståndstagande och ville bara vara ifred.
Första tiden spenderade hon under soffan för att så småningom våga sig upp i sängen men om man kom och ville klappa henne så blev hon stressad och sprang iväg.
Man fick vara tålmodig med andra ord. Vänja henne långsamt vid gos och mänsklig kontakt. Visa henne att man inte ville henne illa.
Efter ett par månader släppte det lite och jag fick klappa henne i någon minut innan hon sprang iväg och gömde sig.
Jag hittade henne på blocket där en familj lagt ut en annons om en ensam liten grå kattunge på fem månader. Hennes mamma hade blivit dödad av en räv och hennes syskon hade redan blivit bortadopterade och de ville bli av med henne så fort som möjligt.
Jag kände direkt att det var rätt katt.
Du ska bo hos mig lilla skrutta.
Vi åkte och hämtade henne i något villaområde strax utanför Stockholm. Familjen var helt ointresserade av var hon skulle hamna och vilka vi var och i stort sett kastade på oss lilla Boel med orden att hon var rätt osocial och ingen direkt knäkatt.
De hade de helt rätt i. Hon var rädd och avståndstagande och ville bara vara ifred.
Första tiden spenderade hon under soffan för att så småningom våga sig upp i sängen men om man kom och ville klappa henne så blev hon stressad och sprang iväg.
Man fick vara tålmodig med andra ord. Vänja henne långsamt vid gos och mänsklig kontakt. Visa henne att man inte ville henne illa.
Efter ett par månader släppte det lite och jag fick klappa henne i någon minut innan hon sprang iväg och gömde sig.
Med åren så blev hon mer och mer tillgiven för att sista åren bli en riktig knäkatt som älskade att ligga i mitt knä när jag satt framför datorn eller ligga i sängen under täcket/filten och gosa.
Det tog lång tid att få hennes totala förtroende och det var bara jag som hade det helt.
Hon kunde låta andra klappa henne men det va hon och jag som var grejen.
Du och jag Base, du och jag.
Det tog lång tid att få hennes totala förtroende och det var bara jag som hade det helt.
Hon kunde låta andra klappa henne men det va hon och jag som var grejen.
Du och jag Base, du och jag.
Jag kallade henne min lilla sjuksysterkatt för om man var sjuk så fanns hon alltid vid ens sida. Så även om man var ledsen.
Jag minns en gång när en av mina äldsta vänner var på besök och vaknade på morgonen med en nackspärr from hell. Då satt (eller låg) Boel där intill och vaktade henne. Tillräckligt nära för att vara till hands men på tillräckligt avstånd för att kunna fly om min väninna plötsligt skulle krya på sig och få för sig att anfalla.
Hon var den som tröstade när jag separerade med mitt ex efter sju år och kände mig ensammast i världen.
Då var hon den som fanns där och fick mig att känna mig älskad och betydelsefull för någon.
Hon var den som fanns där när livet kändes outhärdligt och hemskt.
Då var hon ett skäl att kämpa vidare.
Hon var den som fanns där när relationer med vänner, pojkvänner och familj strulade.
Då var hon den som fanns där och fick mig att känna mig älskad och betydelsefull för någon.
Hon var den som fanns där när livet kändes outhärdligt och hemskt.
Då var hon ett skäl att kämpa vidare.
Hon var den som fanns där när relationer med vänner, pojkvänner och familj strulade.
Då var hon min vän.
Hon var den, i brist på barn, som jag la all min kärlek och "mammeri" på.
Du var min bästa vän och på samma gång som mitt lilla barn.
Du var min Boel, min lilla druva.
Hon fick tre små ungar när hon var nästan 2 år. 28/2 2005
Du var min Boel, min lilla druva.
Hon fick tre små ungar när hon var nästan 2 år. 28/2 2005
Hon väckte mig genom att jama och buffa på mig och födde sedan ungarna i min säng. Jag hjälpte till och torkade av dem och fick t.o.m klippa en liten navelsträng på en utav dem.
Det blev en hona och två hanar. Miffo, Baby Björn och lilla Svenne.
Det blev en hona och två hanar. Miffo, Baby Björn och lilla Svenne.
Ingen av dem blev direkt lik henne förutom lilla honan som fick hennes silvergråa färg. Killarna blev två svarta saker som var väldigt svåra att se skillnad på även för mig som bodde ihop med dem.
Baby Björn flyttade ut på landet till en barnfamilj, Miffo hamnade hemma hos min pappa och extra mamma och lilla Svenne fick stanna med oss.
Boel var inte helt nöjd med det valet då Svenne visade sig vara en riktig liten terrorist som alltid har tyckt att det varit roligare att attackera henne än att gosa med henne så det har varit gott om kattbråk sen han kom till världen. Jag tror att hon trots det ändå tyckte det var lite mysigt att han blev kvar med oss.
Baby Björn flyttade ut på landet till en barnfamilj, Miffo hamnade hemma hos min pappa och extra mamma och lilla Svenne fick stanna med oss.
Boel var inte helt nöjd med det valet då Svenne visade sig vara en riktig liten terrorist som alltid har tyckt att det varit roligare att attackera henne än att gosa med henne så det har varit gott om kattbråk sen han kom till världen. Jag tror att hon trots det ändå tyckte det var lite mysigt att han blev kvar med oss.
Hon tyckte om dyr kattmat. Lyxiga varianter skulle det vara. Billiga grejer luktade hon på och fnös åt för att sedan skaka missnöjt med sina små tassar och kränkt gå därifrån.
Att bli borstad var en favoritgrej men endast runt huvudet och sidorna av kroppen. Inte magen (som var den mjukaste, ulligaste lilla mage man kan tänka sig), benen eller svansen (även kallad plymen).
Hon var en tjusig liten kattdam som krävde att man behandlade henne därefter. Hade man mage att glömma sin plats och kränka henne så fick man veta det också men hon var snäll som få.
Hon var en tjusig liten kattdam som krävde att man behandlade henne därefter. Hade man mage att glömma sin plats och kränka henne så fick man veta det också men hon var snäll som få.
Hon har aldrig bitit eller rivit mig trots att jag duschat henne, tvingat i henne äcklig medicin och liknande otrevligheter. På sin höjd har hon jamat till (med sin fåniga lilla röst. det var inte mycket till jam kan jag lova) och fräst lite av missnöje men aldrig mer än så. Så otroligt snäll.
Hon blev sjuk för ca en vecka sen och det gick fort mot slutet. Njurarna var ur funktion och hon hade en del njursten. Efter ha talat med två olika veterinärer så var beslutet att låta henne somna in inte så svårt att ta.
Hon ska inte behöva lida för att jag insisterar på att hålla henne vid liv.
Det är det minsta jag kan göra för henne med tanke på allt hon gjort för mig genom åren.
Hon ska inte behöva lida för att jag insisterar på att hålla henne vid liv.
Det är det minsta jag kan göra för henne med tanke på allt hon gjort för mig genom åren.
Hon somnade in i mitt knä medan jag klappade på henne. Hennes päls blöttes av mina tårar och jag kunde knappt andas.
Mitt hjärta brast i takt med att livet rann ur henne.
Mitt hjärta brast i takt med att livet rann ur henne.
Det var det jobbigaste jag någonsin behövt göra.
Min älskade lilla gumma.
Vissa människor har katt. Jag är inte vissa människor och Boel var så mycket mer än bara en katt.
Jag kommer sakna dig så oändligt mycket lilla druvnosen.
Vila i frid. Vi ses i Nangijala.
boktips
något som pinnkakan inte så ofta bjussar på är boktips, vilket till stor del beror på att jag väldigt sällan läser böcker, men här kommer så ett.
"sju jävligt långa dagar" av Jonathan Tropper.
jag visste inte alls vad jag köpte när jag kastade ner boken i korgen på affären men det är bland det bästa köpen jag gjort på länge. det är nästan så jag gråter lite över att jag läst ut den...
"sju jävligt långa dagar" av Jonathan Tropper.
jag visste inte alls vad jag köpte när jag kastade ner boken i korgen på affären men det är bland det bästa köpen jag gjort på länge. det är nästan så jag gråter lite över att jag läst ut den...
jag gör sällan något större väsen av mig när jag läser men med den här boken var det näst intill omöjligt att inte ge ifrån sig små pip, suckar, höga skratt och små ångestgnyn.
köp, eller låna, den genast!
kära tomten
när jag var liten så kom min pappa på den fina idén att låta mig och min storasyster få ringa till jultomten ett tag innan jul för att säga vad vi önskade oss och lite sånt samt att bevisa att tomten faktiskt fanns på riktigt. kan man ringa till honom så måste han ju finnas. det var helt logiskt i min lilla värld.
superbra grej och så klart oerhört spännande.
det varken han eller tomten hade räknat med var att jag skulle skriva ner telefonnumret. jag tänkte att det kunde vara bra att ha. sen ringdes det till tomten må ni tro.
jag ringde någon gång på sommaren för att fråga vad han gjorde när han inte höll på och delade ut klappar till små barn. någon gång svarade tomtens fru (självklart med sitt undercover namn) och hon spelade snällt med. en gång lät tomten lite trött men oftast var han som han ska, snäll och glad.
jag vet faktiskt inte hur många gånger jag ringde till dem, jag hoppas att det inte var för många men där sviker mig mitt minne. det lär ha varit minst fyra gånger iallafall men jag är rädd för att jag bara minns en bråkdel av samtalen.
jag vet heller inte vem den där snälla tomten var men om han och hans fina tomtefru finns där ute så vill jag passa på att tacka er för ert tålamod och för att ni spelade med i en liten pinnkakas julfantasi.
puss och kram från pinnkakan
superbra grej och så klart oerhört spännande.
det varken han eller tomten hade räknat med var att jag skulle skriva ner telefonnumret. jag tänkte att det kunde vara bra att ha. sen ringdes det till tomten må ni tro.
jag ringde någon gång på sommaren för att fråga vad han gjorde när han inte höll på och delade ut klappar till små barn. någon gång svarade tomtens fru (självklart med sitt undercover namn) och hon spelade snällt med. en gång lät tomten lite trött men oftast var han som han ska, snäll och glad.
jag vet faktiskt inte hur många gånger jag ringde till dem, jag hoppas att det inte var för många men där sviker mig mitt minne. det lär ha varit minst fyra gånger iallafall men jag är rädd för att jag bara minns en bråkdel av samtalen.
jag vet heller inte vem den där snälla tomten var men om han och hans fina tomtefru finns där ute så vill jag passa på att tacka er för ert tålamod och för att ni spelade med i en liten pinnkakas julfantasi.
puss och kram från pinnkakan
(tomten och tjejen på bilden har inget med tomten och tjejen i inlägget att göra utan helt fräckt tjuvad från randomsida)
ps! i julklapp önskar mig fred på jorden och ett par små guldörhängen
ÄNTLIGEN!
idag släpps det vi väntat så länge på, nämligen Demures debutplatta.
till allas stora förvåning, men också stora glädje, så kommer den finnas tillgänglig för gratis nedladdning om man går in på facebook, gillar min brors sida, följer den här länken och trycker på free download.
iväg och tanka hem skivan nu, lyssna och njut.. era öron kommer tacka er.
smakprov ges här...
till allas stora förvåning, men också stora glädje, så kommer den finnas tillgänglig för gratis nedladdning om man går in på facebook, gillar min brors sida, följer den här länken och trycker på free download.
iväg och tanka hem skivan nu, lyssna och njut.. era öron kommer tacka er.
smakprov ges här...
Demure - Kill The Silence
nej, inte om du är tjej.
jag lyssnar på P1 dokumentär om "Laget som vinner för mycket – om ett gäng fotbollstjejer på väg mot allsvenskan" och kan inte låta bli att förundras över vissa människors dumhet.
programmet handlar om Hammarby F97, ett gäng med tjejer som gillar att spela fotboll och som dessutom råkar va jävligt bra på det delvis p.g.a en tränare som låter tjejerna träna på samma sätt som killar i den åldern gör.
så här står det på hemsidan om programmet.
"P1-dokumentären "Laget som vinner för mycket" följer Hammarby F97 på matcher och träningar under några månader kring årsskiftet 2008 - 2009. Tjejerna har gjort 580 mål på 85 matcher men klubben tycker att de vinner för mycket.
Marie Appelgren är en före detta A-lagsspelare i Hammarby som har sin
träningsfilosofi klar. Hon tycker inte att man ska ställa andra – lägre - krav
på tjejer än på killar när det gäller fotboll.
– Vi coachar nog lite "grabbigt". Vi kanske ställer lite högre krav än i andra lag, men varför skulle inte tjejerna klara det? Tjejer ska ha samma förutsättningar som killar, säger Marie Appelgren.
en man vid namn Adam Zakrevski (är inte säker på stavningen här) som i reportaget går under epitetet "sportchefen" får 100/100 poäng i "är du en idiot?"-testet genom bl.a. följande uttalande
(reportern och A.Z pratar om att det går så bra för laget.)
A.Z.: man får inte ha för bråttom heller mot uppsatta målsättningar för tidigt utan allting har sin gång då så att säga.
reportern: tycker du att de har haft för bråttom?
A.Z.: eeeh... på vissa punkter. inte rent fotbollsmässigt och utbildningsmässigt kanske men vissa organisatoriska saker runt omkring.
reportern: som vadå?
A.Z.: som att man gärna kanske hade velat åka utomlands på träningsläger redan när tjejerna va 10-11 år för att killarna gör det... tyckte vi då i föreningen kanske att man ska vänta nåt år till för att det handlar ju om upplevelser hela tiden. har de varit 10 gånger utomlands så.. så den 11 gången när de spelar i ett seniorlag så tycker de inte att det är kul längre...
ursäkta? du sa vad sa du??
det där kan faktiskt ha varit bland det dummaste jag har hört.
tänk om, tänk rätt Adam.
vet faktiskt inte om jag hört talas om något pojklag som varit "för bra".
vill man inte att damfotbollen ska kunna hålla samma klass som herrfotbollen för att man tycker om att kunna säga att tjejer minsann är sämre?
om svaret på den frågan är ja så är det ju helt rätt att tjejerna inte får samma förutsättningar som killarna, samt stoppas om de skulle råka bli för duktiga.
tjejer ska va söta, inte kicka ass på en fotbollsplan. det är inte sexigt.
kolla kläderna liksom. om de skulle klä sig lite mer som tjejerna i beachvolleyn så kanske man skulle stå ut med att titta på skiten...
eller??
jag blir bara så trött. kan ni förstå det?
programmet handlar om Hammarby F97, ett gäng med tjejer som gillar att spela fotboll och som dessutom råkar va jävligt bra på det delvis p.g.a en tränare som låter tjejerna träna på samma sätt som killar i den åldern gör.
så här står det på hemsidan om programmet.
"P1-dokumentären "Laget som vinner för mycket" följer Hammarby F97 på matcher och träningar under några månader kring årsskiftet 2008 - 2009. Tjejerna har gjort 580 mål på 85 matcher men klubben tycker att de vinner för mycket.
– Vi coachar nog lite "grabbigt". Vi kanske ställer lite högre krav än i andra lag, men varför skulle inte tjejerna klara det? Tjejer ska ha samma förutsättningar som killar, säger Marie Appelgren.
Maries coachning har gett resultat: Hammarby F97 är ett av
Sveriges mest framgångsrika lag i sin åldersgrupp. Men det har inte gjort dem
populära i sin egen fotbollsklubb. Flera gånger har Marie kallats upp till
kansliet för att diskutera "problemet" – att de vinner för mycket.
– Resultatet ska vara ointressant en bra bit upp i åldrarna, säger klubbens sportchef i dokumentären.
Känslan av att jobba i motvind får Marie att ta en time out för att fundera…"
– Resultatet ska vara ointressant en bra bit upp i åldrarna, säger klubbens sportchef i dokumentären.
Känslan av att jobba i motvind får Marie att ta en time out för att fundera…"
(reportern och A.Z pratar om att det går så bra för laget.)
A.Z.: man får inte ha för bråttom heller mot uppsatta målsättningar för tidigt utan allting har sin gång då så att säga.
reportern: tycker du att de har haft för bråttom?
A.Z.: eeeh... på vissa punkter. inte rent fotbollsmässigt och utbildningsmässigt kanske men vissa organisatoriska saker runt omkring.
reportern: som vadå?
A.Z.: som att man gärna kanske hade velat åka utomlands på träningsläger redan när tjejerna va 10-11 år för att killarna gör det... tyckte vi då i föreningen kanske att man ska vänta nåt år till för att det handlar ju om upplevelser hela tiden. har de varit 10 gånger utomlands så.. så den 11 gången när de spelar i ett seniorlag så tycker de inte att det är kul längre...
ursäkta? du sa vad sa du??
det där kan faktiskt ha varit bland det dummaste jag har hört.
tänk om, tänk rätt Adam.
vet faktiskt inte om jag hört talas om något pojklag som varit "för bra".
vill man inte att damfotbollen ska kunna hålla samma klass som herrfotbollen för att man tycker om att kunna säga att tjejer minsann är sämre?
om svaret på den frågan är ja så är det ju helt rätt att tjejerna inte får samma förutsättningar som killarna, samt stoppas om de skulle råka bli för duktiga.
tjejer ska va söta, inte kicka ass på en fotbollsplan. det är inte sexigt.
kolla kläderna liksom. om de skulle klä sig lite mer som tjejerna i beachvolleyn så kanske man skulle stå ut med att titta på skiten...
eller??
jag blir bara så trött. kan ni förstå det?
trot om du vill
jag gillar inte att prata politik eller religion men jag ska göra ett undantag.
jag har fyllt i "tro vad du vill bara du är glad och snäll" under religiös åskådning på facebook och det är faktiskt så jag tycker.
för mig får du tro på precis vad du vill bara du är glad och snäll.
problemet är väl bara att religion sällan verkar vara vare sig glad eller snäll.
grundtanken verkar för visso fin inom de flesta (av vad jag känner till) men sen är det så mycket som går snett under resans gång.
jag är döpt men inte konfirmerad.
jag hade planer på att göra det men det var knappast för min oerhörda tro på gud, jesus och den helige ande utan snarare för att ev få konfirmationspresenter.
nog för att de oftast verkade bestå av typ guldkors och liknande, men jag kände redan då till begreppet "pantbank" så det var ju inget problem.
tanken på att spendera all den där tiden i kyrkan och liksom behöva ljuga och spela spel där i "guds hus" för att få ihop lite pengar kändes faktiskt inte helt ok så jag la ner det.
ett mycket smart drag då jag råkar ha ett samvete som inte skulle gilla den grejen.
min egen tro är väl vad man brukar kalla new age då kanske.eller nåt åt det hållet.
jag tror på spöken, varsel, reinkarnation och till viss del astrologi.
jag tror på goda och onda krafter och jag tror på karma.
flummig? jo, kanske det.
vissa saker väljer jag att tro på för att livet blir lite roligare då. man kan säga att jag hoppas att det finns. som reinkarnation och karma då t.ex.
spöken har jag egen erfarenhet av så dess existens kan jag inte förneka (sen vad ett spöke är är en helt annan femma...) och astrologi stämmer faktiskt överraskande bra (och då menar jag inte aftonbladets horoskop utan de där man tar allt i beaktan och inte bara går på soltecknet.)
men främst tror jag väl kanske på människan, att alla är sin egen lyckas smed samt allas rätt att bestämma själv över sin egen kropp.
min erfarenhet är att många av de som är religiösa mer än gärna vill pracka på en sin religion och verkar känna ett inre tvång att dela med sig av sina moraliska åsikter om ens liv och leverne.
lite som en fd rökare som bara måste tala om för alla sina rökande vänner att de verkligen borde sluta, hur farlig det är och hur mycket fräschare man känner sig om man slutar suga på de där giftpinnarna (som om man inte redan visste det?).
detta sker säkert i all välmening men kom igen nu... låt mig gärna bestämma själv vad som funkar för mig så låter jag dig bestämma vad som funkar för dig. jag tror det blir bäst så.
jag kommer inte trycka upp vare sig horoskop eller ciggpaket i fejset på dig och i gengäld så kan väl du låta bli att trycka din heliga skrift eller antirökpropaganda i mitt.
för kanske är det just en cigg eller tanken på karma som räddar mig från ett totalt nervsammanbrott och en bön till den högre makten som räddar dig?
tro vad du vill bara du är glad och snäll.
funkar också på gör vad du vill bara du är glad och snäll.
kärlek
/PinnKakan
ps! observera att jag skriver många religiösa, inte alla. jag har troende vänner som inte beter sig på det här viset och jag har också vänner som är fd rökare som inte gnäller så fort jag förgiftar mig själv. ni behöver alltså inte känna er träffade.
jag har fyllt i "tro vad du vill bara du är glad och snäll" under religiös åskådning på facebook och det är faktiskt så jag tycker.
för mig får du tro på precis vad du vill bara du är glad och snäll.
problemet är väl bara att religion sällan verkar vara vare sig glad eller snäll.
grundtanken verkar för visso fin inom de flesta (av vad jag känner till) men sen är det så mycket som går snett under resans gång.
jag är döpt men inte konfirmerad.
jag hade planer på att göra det men det var knappast för min oerhörda tro på gud, jesus och den helige ande utan snarare för att ev få konfirmationspresenter.
nog för att de oftast verkade bestå av typ guldkors och liknande, men jag kände redan då till begreppet "pantbank" så det var ju inget problem.
tanken på att spendera all den där tiden i kyrkan och liksom behöva ljuga och spela spel där i "guds hus" för att få ihop lite pengar kändes faktiskt inte helt ok så jag la ner det.
ett mycket smart drag då jag råkar ha ett samvete som inte skulle gilla den grejen.
min egen tro är väl vad man brukar kalla new age då kanske.eller nåt åt det hållet.
jag tror på spöken, varsel, reinkarnation och till viss del astrologi.
jag tror på goda och onda krafter och jag tror på karma.
flummig? jo, kanske det.
vissa saker väljer jag att tro på för att livet blir lite roligare då. man kan säga att jag hoppas att det finns. som reinkarnation och karma då t.ex.
spöken har jag egen erfarenhet av så dess existens kan jag inte förneka (sen vad ett spöke är är en helt annan femma...) och astrologi stämmer faktiskt överraskande bra (och då menar jag inte aftonbladets horoskop utan de där man tar allt i beaktan och inte bara går på soltecknet.)
men främst tror jag väl kanske på människan, att alla är sin egen lyckas smed samt allas rätt att bestämma själv över sin egen kropp.
min erfarenhet är att många av de som är religiösa mer än gärna vill pracka på en sin religion och verkar känna ett inre tvång att dela med sig av sina moraliska åsikter om ens liv och leverne.
lite som en fd rökare som bara måste tala om för alla sina rökande vänner att de verkligen borde sluta, hur farlig det är och hur mycket fräschare man känner sig om man slutar suga på de där giftpinnarna (som om man inte redan visste det?).
detta sker säkert i all välmening men kom igen nu... låt mig gärna bestämma själv vad som funkar för mig så låter jag dig bestämma vad som funkar för dig. jag tror det blir bäst så.
jag kommer inte trycka upp vare sig horoskop eller ciggpaket i fejset på dig och i gengäld så kan väl du låta bli att trycka din heliga skrift eller antirökpropaganda i mitt.
för kanske är det just en cigg eller tanken på karma som räddar mig från ett totalt nervsammanbrott och en bön till den högre makten som räddar dig?
tro vad du vill bara du är glad och snäll.
funkar också på gör vad du vill bara du är glad och snäll.
kärlek
/PinnKakan
ps! observera att jag skriver många religiösa, inte alla. jag har troende vänner som inte beter sig på det här viset och jag har också vänner som är fd rökare som inte gnäller så fort jag förgiftar mig själv. ni behöver alltså inte känna er träffade.
snörning
för ett tag sen bestämde jag mig för att testa något nytt.
jag köpte zoo-snören.
tanken är bra, godissnören är gott (överlag) och kul att äta och zoo är ju en succé som alla vet, men nej. de smakar i stort sett som hallonsnören (vilket är äckligaste sorten) men lite plastigare. tillsatsämnen med en vag antydan till zoosmak om man verkligen letar efter den.
kommer aldrig köpa skiten igen och faktum är att snörena fick mig att tycka lite mindre om zoo. typiskt.
jag köpte zoo-snören.
tanken är bra, godissnören är gott (överlag) och kul att äta och zoo är ju en succé som alla vet, men nej. de smakar i stort sett som hallonsnören (vilket är äckligaste sorten) men lite plastigare. tillsatsämnen med en vag antydan till zoosmak om man verkligen letar efter den.
kommer aldrig köpa skiten igen och faktum är att snörena fick mig att tycka lite mindre om zoo. typiskt.
zoo-snören = 1/5 pinnkakor
your blood
här finns en fin video att titta på med fin musik till. kom precis på att jag glömt lägga upp den här.
your blood from meyers buero
your blood from meyers buero
stereo/mono
för ett tag sen gick min förstärkare (amplifier, receiver eller vad fan det nu heter) sönder.
eller ja, den började glappa i ljudet och rätt vad det var så försvann ljudet helt från en av högtalarna. ibland kunde det gå att få liv i den igen genom att vrida volymen upp och ner ett par gånger eller genom att stoppa in och dra ur ett par hörlurar.
man kan alltså ana att det var någon form av glapp någonstans som skulle behöva lödas eller dyl.
min förstärkare används flitigt och inte bara för dess primära funktion utan även som sovplats/översiktsplats till en av mina katter. första åtgärden blev alltså att skruva isär den och rensa den på katthår. fick nästan ihop till ett par vantar...
urstädningen gjorde ingen som helst skillnad och nästa steg blev att börja leta efter någon i min omgivning som kunde laga den åt mig. (jag tillhör både kategorin "fattig" samt en äldre generation som först kollar om den går att laga innan man kastar och köper ny, så det här är inga konstigheter utan ren praxis.)
jag hittade ganska snabbt en person som kunde tänka sig att titta på den om jag tog dit den. jag skjutsade dit den i min cykelkorg men tyvärr så hann han inte kika på den innan han åkte på semester så jag hämtade tillbaka den igen.
bättre ljud från en högtalare än inget ljud alls.
döm om min förvåning när jag sen möts av ljud från BÅDA högtalarna när jag kopplar in den igen.
uppenbarligen var problemet bara att den behövde få komma ut en stund, vidga sina vyer liksom.
en tur i min cykelkorg och ett par dagar någon annanstans var allt som krävdes.
så mitt tips till er är att om ni har en gammal förstärkare (amplifier, receiver eller vad fan det nu heter) som blivit lite trött och inte presterar som den en gång gjorde - ta med den ut på en cykeltur och lämna bort den till en vän eller släkting ett par dagar så ska du se att du får hem den som en helt ny förstärkare.
(det här är inte min nuvarande förstärkare (amplifier, receiver eller vad fan det nu heter) utan en random bild som jag hittade när jag googlade, men jag minns att jag haft något liknande en gång i tiden. tjusig är den iallafall om du frågar mig och det gör du så klart.)
eller ja, den började glappa i ljudet och rätt vad det var så försvann ljudet helt från en av högtalarna. ibland kunde det gå att få liv i den igen genom att vrida volymen upp och ner ett par gånger eller genom att stoppa in och dra ur ett par hörlurar.
man kan alltså ana att det var någon form av glapp någonstans som skulle behöva lödas eller dyl.
min förstärkare används flitigt och inte bara för dess primära funktion utan även som sovplats/översiktsplats till en av mina katter. första åtgärden blev alltså att skruva isär den och rensa den på katthår. fick nästan ihop till ett par vantar...
urstädningen gjorde ingen som helst skillnad och nästa steg blev att börja leta efter någon i min omgivning som kunde laga den åt mig. (jag tillhör både kategorin "fattig" samt en äldre generation som först kollar om den går att laga innan man kastar och köper ny, så det här är inga konstigheter utan ren praxis.)
jag hittade ganska snabbt en person som kunde tänka sig att titta på den om jag tog dit den. jag skjutsade dit den i min cykelkorg men tyvärr så hann han inte kika på den innan han åkte på semester så jag hämtade tillbaka den igen.
bättre ljud från en högtalare än inget ljud alls.
döm om min förvåning när jag sen möts av ljud från BÅDA högtalarna när jag kopplar in den igen.
uppenbarligen var problemet bara att den behövde få komma ut en stund, vidga sina vyer liksom.
en tur i min cykelkorg och ett par dagar någon annanstans var allt som krävdes.
så mitt tips till er är att om ni har en gammal förstärkare (amplifier, receiver eller vad fan det nu heter) som blivit lite trött och inte presterar som den en gång gjorde - ta med den ut på en cykeltur och lämna bort den till en vän eller släkting ett par dagar så ska du se att du får hem den som en helt ny förstärkare.
en Technics SU-7300K från 1977
(det här är inte min nuvarande förstärkare (amplifier, receiver eller vad fan det nu heter) utan en random bild som jag hittade när jag googlade, men jag minns att jag haft något liknande en gång i tiden. tjusig är den iallafall om du frågar mig och det gör du så klart.)
att vara svår
något som verkar vara ganska populärt att skriva som beskrivning av sig själv på datingsidor, på sitt CV osv är ordet "SPONTAN".
"jag är spontan och easygoing. tar livet med en klackspark och är alltid öppen för nya spännande äventyr."
så kan det t.ex se ut och det låter ju bra.
men det där är sååååå inte jag.
jag är extremt ospontan.
känner man mig väl så vet man att man gör bäst i att fråga mig i god tid när det gäller att göra något så att jag har tid att fundera ordentligt och förbereda mig.
vill man däremot ha med mig på något som händer samma dag så gör man bäst i att fråga mig minst en timme innan. då kommer jag först att säga nej i ren stress över att ta ett beslut men sen kan det faktiskt hända att jag ringer efter ca en timme och har ångrat mig när jag väl fått tänka igenom saken i lugn och ro.
oanmälda besök, vilket gör många glada, gör mig bara stressad.
kom gärna hem till mig och hälsa på men säg till innan så undviker vi att du står här utanför dörren och undrar varför jag inte öppnar när du faktiskt kan höra att jag är hemma. med all säkerhet vet jag inte att det är du då jag inte ens går till dörren och tittar efter. jag har lärt mig att 99% av gångerna det knackar på dörren och man inte vet vem det är så är det antingen försäljare, tv-pejling, hyresgästföreningen, ett jehovas vittne eller dyl.
de gångerna jag trotsat min ospontanitet och trots allt öppnat så har jag nästan alltid fått ångra mig bittert.
har nu buntat ihop det med det gamla kloka uttrycket "inget bra kan komma av ett telefonsamtal efter tolv på natten" som någon sa till mig någon gång. så nu är det alltså "inget bra kan komma av oanmälda besök eller ett telefonsamtal efter tolv på natten."
nåt annat som anses som fint och bra är att vilja resa och "se världen".
jag gillar så klart också att se nya saker och platser men inget slår att ha gjort det riktigt mysigt hemma och sen sjunka ner i soffan under en varm filt. gärna med lite godis och en katt som sällskap.
borta bra men hemma bäst? abso-fucking-lutely!
de som tror på astrologi skulle nog säga att jag är lite urtypen för mitt soltecken på de här sakerna.
vilket det är tänker jag inte skriva. de som känner mig vet och ni andra kan ju gissa om ni vill...
"jag är spontan och easygoing. tar livet med en klackspark och är alltid öppen för nya spännande äventyr."
så kan det t.ex se ut och det låter ju bra.
men det där är sååååå inte jag.
jag är extremt ospontan.
känner man mig väl så vet man att man gör bäst i att fråga mig i god tid när det gäller att göra något så att jag har tid att fundera ordentligt och förbereda mig.
vill man däremot ha med mig på något som händer samma dag så gör man bäst i att fråga mig minst en timme innan. då kommer jag först att säga nej i ren stress över att ta ett beslut men sen kan det faktiskt hända att jag ringer efter ca en timme och har ångrat mig när jag väl fått tänka igenom saken i lugn och ro.
oanmälda besök, vilket gör många glada, gör mig bara stressad.
kom gärna hem till mig och hälsa på men säg till innan så undviker vi att du står här utanför dörren och undrar varför jag inte öppnar när du faktiskt kan höra att jag är hemma. med all säkerhet vet jag inte att det är du då jag inte ens går till dörren och tittar efter. jag har lärt mig att 99% av gångerna det knackar på dörren och man inte vet vem det är så är det antingen försäljare, tv-pejling, hyresgästföreningen, ett jehovas vittne eller dyl.
de gångerna jag trotsat min ospontanitet och trots allt öppnat så har jag nästan alltid fått ångra mig bittert.
har nu buntat ihop det med det gamla kloka uttrycket "inget bra kan komma av ett telefonsamtal efter tolv på natten" som någon sa till mig någon gång. så nu är det alltså "inget bra kan komma av oanmälda besök eller ett telefonsamtal efter tolv på natten."
nåt annat som anses som fint och bra är att vilja resa och "se världen".
jag gillar så klart också att se nya saker och platser men inget slår att ha gjort det riktigt mysigt hemma och sen sjunka ner i soffan under en varm filt. gärna med lite godis och en katt som sällskap.
borta bra men hemma bäst? abso-fucking-lutely!
de som tror på astrologi skulle nog säga att jag är lite urtypen för mitt soltecken på de här sakerna.
vilket det är tänker jag inte skriva. de som känner mig vet och ni andra kan ju gissa om ni vill...
barndomens favoritfilmer
när jag var liten fanns det riktiga tv:en, som bestod av ettan och tvåan, och så fanns det video (vhs).
i min värld var det som visades på tv på riktigt och det som jag såg på video hittepå.
jag och min syster älskade att titta på film och vi såg gärna amerikanska filmer (utan undertext) fast vi inte kunde engelska. på något sätt så fattade man ju ändå och det var nog också smart med tanke på att man faktiskt lärde sig språket under tiden.
jag hade några favoritfilmer som jag såg om och om igen och de tänkte jag bjuda er på nu.
Blazing Saddles (Det våras för sheriffen)
det här var den absoluta favoriten och jag och min syster lärde vi oss replikerna utantill. denna film har jag säkert sett hundra gånger. minst.
extra kul har det varit att se filmen som vuxen då man nu förstår alla skämt och sånt man missade när man såg den som liten.
tänkte slänga med ett citat från den men kunde inte välja ut något. det finns för många bra helt enkelt.
S.O.S Poseidon (Poseidon katastrofen) ( av mig kallad "båten sjunker") och The Towering Inferno (Skyskrapan brinner)
jag vet inte riktigt vad tjusningen med dessa katastroffilmer var men de hade en näst intill hypnotiserande effekt på mig.
man får komma ihåg att det här var det glada 70-talet (början på 80 får jag väl tillägga) där barnuppfostran såg lite annorlunda ut än vad den gör nu. att man som barn tilläts se saker saker som inte var helt åldersanpassade var inget direkt konstigt eller ovanligt och den lilla 4-5 åriga pinnkakan tyckte inte att de här filmerna var speciellt läskiga med tanke på att de ju faktiskt var på video, dvs inte på riktigt.
The Scarlet Pimpernel (Den röda nejlikan)
They seek him here, They seek him there, Those Frenchies seek him everywhere. Is he in heaven, Or is he in hell? My own elusive Pimpernel.
hur spännande var inte den här filmen?! Snubben är värsta hjälten som klär ut sig a la mission impossible-style för att rädda vackra damer, herrar och barn i nöd.
(jag var lite förtjust i Anthony Andrews och inte undra på. han spelade ju också Ivanhoe! I rest my case.)
även här tränades repliker in även om de blev lite konstiga när jag skulle säga dem.
- jåås appeliis.
Marx Brothers
här finns det ju flera filmer och det är svårt att välja ut någon speciell.
jag kan däremot bjuda på en favoritscen...
i min värld var det som visades på tv på riktigt och det som jag såg på video hittepå.
jag och min syster älskade att titta på film och vi såg gärna amerikanska filmer (utan undertext) fast vi inte kunde engelska. på något sätt så fattade man ju ändå och det var nog också smart med tanke på att man faktiskt lärde sig språket under tiden.
jag hade några favoritfilmer som jag såg om och om igen och de tänkte jag bjuda er på nu.
Blazing Saddles (Det våras för sheriffen)
det här var den absoluta favoriten och jag och min syster lärde vi oss replikerna utantill. denna film har jag säkert sett hundra gånger. minst.
extra kul har det varit att se filmen som vuxen då man nu förstår alla skämt och sånt man missade när man såg den som liten.
tänkte slänga med ett citat från den men kunde inte välja ut något. det finns för många bra helt enkelt.
S.O.S Poseidon (Poseidon katastrofen) ( av mig kallad "båten sjunker") och The Towering Inferno (Skyskrapan brinner)
jag vet inte riktigt vad tjusningen med dessa katastroffilmer var men de hade en näst intill hypnotiserande effekt på mig.
man får komma ihåg att det här var det glada 70-talet (början på 80 får jag väl tillägga) där barnuppfostran såg lite annorlunda ut än vad den gör nu. att man som barn tilläts se saker saker som inte var helt åldersanpassade var inget direkt konstigt eller ovanligt och den lilla 4-5 åriga pinnkakan tyckte inte att de här filmerna var speciellt läskiga med tanke på att de ju faktiskt var på video, dvs inte på riktigt.
The Scarlet Pimpernel (Den röda nejlikan)
They seek him here, They seek him there, Those Frenchies seek him everywhere. Is he in heaven, Or is he in hell? My own elusive Pimpernel.
hur spännande var inte den här filmen?! Snubben är värsta hjälten som klär ut sig a la mission impossible-style för att rädda vackra damer, herrar och barn i nöd.
(jag var lite förtjust i Anthony Andrews och inte undra på. han spelade ju också Ivanhoe! I rest my case.)
även här tränades repliker in även om de blev lite konstiga när jag skulle säga dem.
- jåås appeliis.
Marx Brothers
här finns det ju flera filmer och det är svårt att välja ut någon speciell.
jag kan däremot bjuda på en favoritscen...
kanske var det pga alla de här filmerna som jag fick för mig att jag skulle börja spela harpa. det blev dock aldrig av. det hade varit oerhört coolt att kunna spela som Harpo...
jag klumpar ihop de här filmerna under en rubrik av ren jävla lathet och för att det är lite samma grej.
underbart tecknade filmer med suverän musik. kvalitet, kära vänner!
kalles klätterträd är ju egentligen små avsnitt men de finns samlade på dvd (förr på vhs såklart) så jag räknar den som en film.
nu har ni något att roa er med under regniga dagar - titta på filmer som pinnkakan älskade som barn (och i de flesta fall fortfarande älskar)
it's alive
jo men alltså jag lever ju så klart men jag bloggar bara inte så ofta. eller ja, i stort sett aldrig.
jag kommer däremot på en jäkla massa bra och roliga inlägg som jag tänker att jag ska skriva. någon gång.
nu blir det mer en uppdatering.
jag går fortfarande hos dottopann och han är fan-fucking-tastic!
ok, jag är inte frisk men om jag går dit en gång i veckan så får jag sova på nätterna och slipper vakna i svinottan av att det känns som att magen ska sprängas. det är värt ganska mycket bara det.
sen har jag också mindre ont och mår bättre överlag, men det krävs som sagt att jag går dit och blir nålad en gång i veckan.
förhoppningsvis kommer det inte vara så för alltid men även om så är fallet så är det värt alla pengar i världen för att slippa må som jag gör när det är som sämst.
idag fick jag tipset att hålla mig till varm mat/dryck samt att se till att få i mig japanska päron och rödlök .
rödlök har jag koll på men de japanska päronen har jag aldrig hört talas om tidigare.
investerade i två stycken direkt efter sessionen idag och med lite tur så är de goda.
fick också förklarat för mig det här med de fem elementen och det blev ganska mycket information på en gång men jag har bestämt för mig att han pekade ut de här två områdena som mina problemområden
Jordelementets styrka är att kunna nära och stödja andra, samt att kunna bryta ner stora mängder information samt utvinna det viktigaste. När Jordelementet är i balans, är vi harmoniska och har förmåga att koncentrera oss, tänka, studera och minnas. Då kan vi också sortera och ta upp information. Oro är den psykiska faktor som leder till obalans i magsäcksorganen.
(mer finns att läsa här)
måste säga att det ser ut att stämma väldigt bra.
jag har sagt det förrut och jag säger det igen, att gå till dottopann var det bästa jag gjort.
jag kommer däremot på en jäkla massa bra och roliga inlägg som jag tänker att jag ska skriva. någon gång.
nu blir det mer en uppdatering.
jag går fortfarande hos dottopann och han är fan-fucking-tastic!
ok, jag är inte frisk men om jag går dit en gång i veckan så får jag sova på nätterna och slipper vakna i svinottan av att det känns som att magen ska sprängas. det är värt ganska mycket bara det.
sen har jag också mindre ont och mår bättre överlag, men det krävs som sagt att jag går dit och blir nålad en gång i veckan.
förhoppningsvis kommer det inte vara så för alltid men även om så är fallet så är det värt alla pengar i världen för att slippa må som jag gör när det är som sämst.
idag fick jag tipset att hålla mig till varm mat/dryck samt att se till att få i mig japanska päron och rödlök .
rödlök har jag koll på men de japanska päronen har jag aldrig hört talas om tidigare.
investerade i två stycken direkt efter sessionen idag och med lite tur så är de goda.
fick också förklarat för mig det här med de fem elementen och det blev ganska mycket information på en gång men jag har bestämt för mig att han pekade ut de här två områdena som mina problemområden
Metall
Metallelementet har en relation till hösten. Tiden för skörd och insamlande av naturens föda. Akupunkturmeridianerna relaterade till Metallelementet är lung- (yin) och tjocktarmsmeridianerna (yang). Metallelementet kontrollerar andningen och produktionen av försvarsenergi (wei qi). Lungornas funktion är att kontrollera andningen. Lungorna utvinner syre (himmelsk qi) som blandas med näringen (qi från födan) som utvunnits ur mat och dryck. Lungorna och tjocktarmen för också bort oren qi. Sorg orsakar obalans i detta element.Jord
Jordelementet har en karaktär av produktivitet, näringstillförsel och tillväxt. Jordelementets akupunkturmeridianer är mjälte (yin) och magsäcksmeridianerna (yang). Mjälten (inkl. bukspottkörteln) och magsäcken kontrollerar spjälkningen av maten samt utvinningen av näringsämnena. Magsäckens funktion är att spjälka mat, sända de "rena substanserna" till mjälten för omvandling och extraktion till ren essens för att skapa Qi (energi) och blod. De orena substanserna sänds vidare till tunntarmen för vidare separation. De "rena substanserna" skickas vidare till lungan för syresättning. Därefter sänds de till hjärtat, som pumpar ut blodet till hela kroppen för näring.Jordelementets styrka är att kunna nära och stödja andra, samt att kunna bryta ner stora mängder information samt utvinna det viktigaste. När Jordelementet är i balans, är vi harmoniska och har förmåga att koncentrera oss, tänka, studera och minnas. Då kan vi också sortera och ta upp information. Oro är den psykiska faktor som leder till obalans i magsäcksorganen.
(mer finns att läsa här)
måste säga att det ser ut att stämma väldigt bra.
jag har sagt det förrut och jag säger det igen, att gå till dottopann var det bästa jag gjort.
pinnkakan ❤ dottopann
kvinnodagen
grattis då alla tjejer/kvinnor/tanter/töser/kjoltyg/kärringar/sötnosar på våran dag!
kul för oss att vi har en av årets 365 dagar som är vår alldeles egen. vad ska man göra av den liksom? hela världen är ju så full av möjligheter en dag som denna...
kul för oss att vi har en av årets 365 dagar som är vår alldeles egen. vad ska man göra av den liksom? hela världen är ju så full av möjligheter en dag som denna...
nina hemmingsson
dottopann del 5
likt förra gången så är jag tidig men behöver inte vänta.
det är fullt med patienter idag och där fanns även en man och en kvinna som verkar studera akupunkur och nu får undervisning av dottopann.
han frågar som vanligt hur jag mår och hur jag haft det senaste veckan.
jag berättar och han nickar och ser nöjd ut när jag berättar om hur mina lungor känns bättre och att sömnen också blivit lite bättre.
-aha! vi foltsätta tycke ja, säger han och så sätter han igång.
under tiden han sätter nålarna frågar han lite om min kille. om han är snäll och duktig för det ska jag ha tycker han.
- han ska va snäll och dutti. mm... viktig han äl snäll och dutti som du, säger han och så ler han och klappar mig på handen.
en av nålarna han satte i magen var långt ifrån bekväm att ha där. jag fick verkligen fokusera på att inte lyda impulsen att slita ut den och efter en stunds meditation med fokus på andningen så gav det med sig. ungefär lagom till att lilla sköterskan kom in och skulle vrida på nålarna.
trots hennes oerhört försiktiga handlag så kunde jag inte låta bli att grina till när hon vred på den onda magnålen och proceduren började om. aaaandaaaaas... lugn..... andaaaaaaaas
det knorrar och rör sig oroande i magen, som att jag har en orm där inne, men det lägger sig efter ett tag.
jag ligger och lyssnar på när dottopann undervisar och kan inte låta bli att skratta till ibland trots att det gör ont från magnålen när jag gör det.
efter att ha också fått nålar i ryggen så är vi klara för den här gången och jag är oerhört trött.
jag frågar honom om den onda nålen. om det betyder något att den gjorde så ont.
han frågar vilken och nickar förstående när jag visar vilken det var.
-mm..magen. talmen som inte ta upp näling. inte konstig du fål ont. vi jobbal på den.
jag får en tid nästa fredag och åker trött och lite sliten hemmåt.
status: har sovit utan piller inatt och har ändå fått åtta timmars oavbruten sömn! vet inte hur länge sen det var som jag fick det. lite overkligt.
smärtorna är bättre. har inte alls så ont som jag brukar och magen känns ganska lugn.
har däremot ont i nacken som fan men det beror nog mer på att jag sovit konstigt.
vad ska jag säga annat än go,go dottopann! det bästa beslut jag tagit på länge var att gå dit.
det är fullt med patienter idag och där fanns även en man och en kvinna som verkar studera akupunkur och nu får undervisning av dottopann.
han frågar som vanligt hur jag mår och hur jag haft det senaste veckan.
jag berättar och han nickar och ser nöjd ut när jag berättar om hur mina lungor känns bättre och att sömnen också blivit lite bättre.
-aha! vi foltsätta tycke ja, säger han och så sätter han igång.
under tiden han sätter nålarna frågar han lite om min kille. om han är snäll och duktig för det ska jag ha tycker han.
- han ska va snäll och dutti. mm... viktig han äl snäll och dutti som du, säger han och så ler han och klappar mig på handen.
en av nålarna han satte i magen var långt ifrån bekväm att ha där. jag fick verkligen fokusera på att inte lyda impulsen att slita ut den och efter en stunds meditation med fokus på andningen så gav det med sig. ungefär lagom till att lilla sköterskan kom in och skulle vrida på nålarna.
trots hennes oerhört försiktiga handlag så kunde jag inte låta bli att grina till när hon vred på den onda magnålen och proceduren började om. aaaandaaaaas... lugn..... andaaaaaaaas
det knorrar och rör sig oroande i magen, som att jag har en orm där inne, men det lägger sig efter ett tag.
jag ligger och lyssnar på när dottopann undervisar och kan inte låta bli att skratta till ibland trots att det gör ont från magnålen när jag gör det.
efter att ha också fått nålar i ryggen så är vi klara för den här gången och jag är oerhört trött.
jag frågar honom om den onda nålen. om det betyder något att den gjorde så ont.
han frågar vilken och nickar förstående när jag visar vilken det var.
-mm..magen. talmen som inte ta upp näling. inte konstig du fål ont. vi jobbal på den.
jag får en tid nästa fredag och åker trött och lite sliten hemmåt.
status: har sovit utan piller inatt och har ändå fått åtta timmars oavbruten sömn! vet inte hur länge sen det var som jag fick det. lite overkligt.
smärtorna är bättre. har inte alls så ont som jag brukar och magen känns ganska lugn.
har däremot ont i nacken som fan men det beror nog mer på att jag sovit konstigt.
vad ska jag säga annat än go,go dottopann! det bästa beslut jag tagit på länge var att gå dit.
dottopann del 4
jag var tidig men det gjorde inget. jag behövde inte vänta utan blev visad in direkt.
den här gången ville han jobba på mina lungor sa han. jag gav klartecken och vi satte igång.
att jobba med lungorna innebär tydligen bla två nålar som placerades bredvid näsan likt morrhår.
så passande tänkte jag iom att jag är lite crazy cat lady.
efter ca 5-10 min var det som att något försvann från den vänstra lungan och plötsligt kändes det 100 gånger lättare att andas. som att jag gått runt och andats med halva lungan utan att direkt märka det.
en mycket märklig känsla som höll i sig flera dagar efteråt.
finns inte så mycket mer att säga om den här gången förrutom att behandlingen avslutades med att han sa att jag va duktig. vet inte riktigt varför men det spelar ingen roll. jag? duktig? ok.
status: sover bättre men fortfarande för lite. tar ibland fortfarande piller för att få sova hela natten.
har fortfarande ont i min mage men kanske är det något bättre även där. äter i stort sett inga värktabletter längre.
har slarvat lite med de små örtpiller jag fick från honom och således har jag haft ett par små attacker av svimningskänslor men inte lika ofta och lika intensiva som tidigare.
den här gången ville han jobba på mina lungor sa han. jag gav klartecken och vi satte igång.
att jobba med lungorna innebär tydligen bla två nålar som placerades bredvid näsan likt morrhår.
så passande tänkte jag iom att jag är lite crazy cat lady.
efter ca 5-10 min var det som att något försvann från den vänstra lungan och plötsligt kändes det 100 gånger lättare att andas. som att jag gått runt och andats med halva lungan utan att direkt märka det.
en mycket märklig känsla som höll i sig flera dagar efteråt.
finns inte så mycket mer att säga om den här gången förrutom att behandlingen avslutades med att han sa att jag va duktig. vet inte riktigt varför men det spelar ingen roll. jag? duktig? ok.
status: sover bättre men fortfarande för lite. tar ibland fortfarande piller för att få sova hela natten.
har fortfarande ont i min mage men kanske är det något bättre även där. äter i stort sett inga värktabletter längre.
har slarvat lite med de små örtpiller jag fick från honom och således har jag haft ett par små attacker av svimningskänslor men inte lika ofta och lika intensiva som tidigare.
dottopann del 3
Möte 2
den första behandligen lämnade mig full av frågor. hur många behandlingar jag måste få innan jag blir bra. hur länge och hur ofta ska jag gå? bara för att nämna några.
när dr pan tar emot mig frågar han om jag känt av behandlingen.
-nja.. magen är fortfarande dålig men blodtrycket är nog bättre. eller om det är blodbristen. det som gör att jag nästan svimmar när jag reser mig upp. det har jag faktiskt inte märkt av så mycket sen senast.
-hmm.. ok, svarar dr pan och rynkar bekymrat på pannan. vi fål jobba på den mela.
vid frågan om hur länge och hur ofta svarar han att med tanke på hur länge jag varit sjuk så kan det ta lite tid att få ordning på det. kanske en gång i veckan en två-tre månader.
-vi fål se hul de gå och hul du kännel dig.
samma procedur som förra gången. först ligga på rygg och få nålar i fötter, ben, mage, händer, hals och huvud.
sen vända och få i rygg och nacke.
den här gången blev jag sinnessjukt trött under och efteråt. som att kroppen helt tömts på energi och jag längtade efter att åka hem och sova.
dagsstatus: fortfarande skitjobbig mage, har ont och sover dåligt. inga svimningskänslor eller ont i nacken.
ny tid imorgon.
den första behandligen lämnade mig full av frågor. hur många behandlingar jag måste få innan jag blir bra. hur länge och hur ofta ska jag gå? bara för att nämna några.
när dr pan tar emot mig frågar han om jag känt av behandlingen.
-nja.. magen är fortfarande dålig men blodtrycket är nog bättre. eller om det är blodbristen. det som gör att jag nästan svimmar när jag reser mig upp. det har jag faktiskt inte märkt av så mycket sen senast.
-hmm.. ok, svarar dr pan och rynkar bekymrat på pannan. vi fål jobba på den mela.
vid frågan om hur länge och hur ofta svarar han att med tanke på hur länge jag varit sjuk så kan det ta lite tid att få ordning på det. kanske en gång i veckan en två-tre månader.
-vi fål se hul de gå och hul du kännel dig.
samma procedur som förra gången. först ligga på rygg och få nålar i fötter, ben, mage, händer, hals och huvud.
sen vända och få i rygg och nacke.
den här gången blev jag sinnessjukt trött under och efteråt. som att kroppen helt tömts på energi och jag längtade efter att åka hem och sova.
dagsstatus: fortfarande skitjobbig mage, har ont och sover dåligt. inga svimningskänslor eller ont i nacken.
ny tid imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
