kära tomten

när jag var liten så kom min pappa på den fina idén att låta mig och min storasyster få ringa till jultomten ett tag innan jul för att säga vad vi önskade oss och lite sånt samt att bevisa att tomten faktiskt fanns på riktigt. kan man ringa till honom så måste han ju finnas. det var helt logiskt i min lilla värld.
superbra grej och så klart oerhört spännande.
det varken han eller tomten hade räknat med var att jag skulle skriva ner telefonnumret. jag tänkte att det kunde vara bra att ha. sen ringdes det till tomten må ni tro.
jag ringde någon gång på sommaren för att fråga vad han gjorde när han inte höll på och delade ut klappar till små barn. någon gång svarade tomtens fru (självklart med sitt undercover namn) och hon spelade snällt med. en gång lät tomten lite trött men oftast var han som han ska, snäll och glad.

jag vet faktiskt inte hur många gånger jag ringde till dem, jag hoppas att det inte var för många men där sviker mig mitt minne. det lär ha varit minst fyra gånger iallafall men jag är rädd för att jag bara minns en bråkdel av samtalen.
jag vet heller inte vem den där snälla tomten var men om han och hans fina tomtefru finns där ute så vill jag passa på att tacka er för ert tålamod och för att ni spelade med i en liten pinnkakas julfantasi.

puss och kram från pinnkakan

(tomten och tjejen på bilden har inget med tomten och tjejen i inlägget att göra utan helt fräckt tjuvad från randomsida)

ps! i julklapp önskar mig fred på jorden och ett par små guldörhängen