hålla fingrarna i styr

något jag borde lärt mig vid 33-års ålder är att inte klämma på finnar.
resultatet blir sällan lyckat.
igår gick jag loss på en och idag har jag fått ett sår där finnen en gång var. det såg betydligt bättre ut innan jag började klämma.
men kanske kan jag komma undan med den ändå då den ser lite ut som en mouche och enligt wikipedia indikerar placeringen att jag vill bli kysst vilket faktiskt inte känns helt osant.
men vem vill hångla loss med någon som har en sårig finne vid munnen? inte jag iallafall.
tur att jag inte kan hångla med mig själv.

host,host

sen gick det sämre och jag blev sjuk. jättesjuk.
fick åka in till sjukhuset och stanna där och få massor med medicin.
läkare, läkarstuderande och sköterskor pysslade och donade med mig och sa
-lilla vän, du har ju dubbelsidig lunginflammation och öroninflammation på båda öronen. det kan ju inte vara så roligt!
och det va det ju inte heller förstås.
att kunna andas och kunna höra är saker man liksom tar för givet tills man inte kan det längre.
efter fem dagar fick jag åka hem igen. inte frisk men betydligt bättre och nu kan jag faktiskt andas helt själv. höra kan jag göra på ena örat och det är ju skönt.

nu väntar ett par månader av rehabilitering. måste träna upp mina små lungor så de återgår till sitt forna jag.
det enda positiva i kråksången är att jag nu mera är rökfri och det är bra. jättebra.
och så fick jag ju med mig den här roliga bilden...