den här bloggen är precis som jag själv är just nu.
ingenting. velande. väntande.
inget blir skrivet, inget blir gjort. men livet fortsätter ju ändå så klart. på gott och ont. tills det tar stopp.
snart är det ett nytt år och jag vill vakna 1:a Januari 2010 som en ny människa. puppa till fjäril liksom. så kommer det så klart inte bli men ändå. det finns en vilja att förändras. förbättras. pinnkakan 2.0
jag har fått ett myggbett på näsan. på nästippen. det känns sjukt orättvist. dom övriga betten på tex låret och armarna bryr jag mig inte speciellt mycket om men det på näsan gör att det blir lite alkisnäsa över det hela. inte snyggt alls.
alla omkring mig insisterar på att det inte finns några myggor nu men dom har FEL! jag har sett dom och dom är stora också. mördarmygg... huu.... skulle välja mördarsniglar över mördarmygg anyday.
När man vaknar med kräks i munnen efter alldeles för lite sömn så är det lätt att tänka "det här kommer bli en underbar dag". Det är ett konstigt ljus ute och jag funderar på att gå ut och gå i det. Vem vet? Kanske jag blir kidnappad och probad av ufos. Det skulle sätta ytterligare guldkant på denna underbara fredagsmorgon.
Något som hamnar rätt högt upp på mysighetsskalan är när man bäddar ner sig under varm filt i sängen (eller soffan) en regnig eftermiddag. Gärna med lite glass eller dyl och en bra film på tv. Med eller utan partner. Med eller utan husdjur (med eller utan "strut"). Alla varianter funkar. Det är grejer det! Om man vill kan man även somna till en stund och när man vaknar så är det dags att laga middag. Perfekt.
va sjukt det känns när det ringer en säljare till en som man totalt kollrar bort tills han glömt att han faktiskt ringt för att sälja något. precis så va det nyss. det va kul. pinnkakan - telefonförsäljare = 1-0
livet är inte så kul när man kommer hem från mysig semester med salmonella och dessutom märker att ena katten kissat ner allting i ena garderoben som straff för att jag varit borta. detta trots att jag investerade i ny kattlåda innan jag åkte samt hade världens bästa kattvakt. nej, inte kul alls.
då kan man titta länge och ta kort på kattamaraner när dom är tre...
eller varför inte fem?
man kan också stanna länge, länge och titta på babianer i olika storlekar.
sen kan man ju så klart vilja ta kort på dom också men då kanske man kommer på att man har en usel kamera på mobilen och att bilderna säkert skulle bli skit. kan hända testar man ändå för att senare upptäcka att dom mycket riktigt blev väldigt dåliga.
man tittar nog på en massa olika djur, så klart, men lite extra på aporna för dom är roliga.
och det är inte pga av att det är min bror utan för att det är en jävla bra låt helt enkelt. man blir glad och vill gå runt i solen med ipoden på högsta volym och bara njuuuuuta. enjoy!
alltså... jag är ju hemma från frankrike så klart. har bara varit så jävla busy att jag inte hunnit med att blogga här. men nu är det semestertid och tre veckor kvar till spanienresan med rörmokaren. happy days.
fine 2009 tycket att jag skulle göra den här listan och vem är jag att sätta mig på tvären? här kommer den.
Fyra jobb som jag har haft i livet: föreläsare i ett antirasism-projekt hundskötare på en kennel kassaansvarig i en sportbutik renrumsarbete (iklädd "rymddräkt")
Fyra filmer jag kan se om och om igen: Det våras för sheriffen Futurama filmerna Kalles Klätterträd dvdn (om nu det ens kan räknas till film...) Sjätte sinnet
Fyra platser jag har bott på: Katrineholm (oh yeah) Uppsala Stockholm Umeå
Fyra tv-serier jag gillar att titta på: Medium Californication South Park Simpsons
Fyra platser där jag varit på semester: Egypten Grekland England Gotland
konstnärsnämnden har än en gång beslutat sig för att ge mig ett stipendium for a job well done.
jag tackar, bockar och tar emot.
tack,tack.
så nu ska jag betala av mina skulder hos kronofogen, köpa en ny gitarr och om pengarna räcker till lite nya datagrejer.
ska också spara lite till spanienresan som jag ska åka på i slutet av augusti med min fina rörmokare. då slipper han betala allting själv och det är ju på tiden.
efter en mindre liten svacka med lite tråkiga nyheter så vänder det och livet blir än en gång rättvist.
tack livet, tack konstnärsnämnden och tack till mig själv.
som vissa utav er redan vet så får jag till och från psykoser på grupper eller låtar. sen lyssnar jag totalt sönder dom under en period. senaste psykosen är Oh Laura (tack Fröken F!) och iom att det här gav resultat direkt så testar vi igen men denna gång med en annan låt och en annan önskan....
först kände jag mig lite deppig över att jag får fira själva födelsedagen ensam (har blivit firad av andra både i torsdags och igår) och så satt jag här och tyckte otroligt synd om mig själv tills jag kom på det. botemedlet. vitlöksbröd. och jag ska äta flera stycken. till det äter jag kycklingpastasallad (även den med vitlök) och så så efterrätt på det. glass med goda chokladrån, fast utan vitlök. sen tänker jag ligga här och stinka och med all säkerhet somna framför tv:en. utfläkt med svullen mage mitt i min stora säng. ingen som ligger och snarkar bredvid och tar plats. alltid nåt att glädja sig över. eller inte...
i år är första året som jag inte fått underkläder i födelsedagspresent. thank you. att byta pojkvän va ett smart drag. min röris är det bästa som hänt mig.
det är intressant det här med musik. idag har jag suttit och funderat på musik som man gillar men skäms för att man gillar. eller som man borde skämmas för att man gillar. vi har nog alla ett skelett eller två i den garderoben. sånt som vi bara lyssnar på när vi är ensamma och ingen kan skratta åt oss och reta oss för det.
jag gillar en del musik som min familj, speciellt min far, skäms å mina vägnar för att jag tycker om. det började i ung ålder då mina största idoler va ABBA som jag ofta och gärna poppade på alldeles för hög volym. något som min käre progg/jazz-pappa inte tyckte speciellt mycket om. men faktum är att det va dom (och några till) som fick mig att riktigt uppskatta det här med stämmor och att sjunga. jag och min storasyster brukade klä ut oss och mima (eller sjunga) till abba-låtar och tvinga familjen att titta på oss. iom att jag va minst så fick jag aldrig bestämma först vem jag skulle va vilket alltid resulterade i att jag fick va Anne-Frid och syrran Agneta. alla ville alltid va Agneta... men jag va glad ändå.
en annan favorit från den tiden va Shakin Stevens "oh Julie". inte heller den gick hem hos min far. så här med facit på hand kan jag faktiskt förstå honom när det kommer till den låten. men abba är en annan femma. dom kan jag fortfarande uppskatta. för säga vad man vill, det svänger och det är välproducerat.
när jag va runt 18 så kom en skiva med Lisa Ekdahl som jag faktiskt fortfarande lyssnar på ibland. nästan alla låtar är bra. förutom dängan då. ni vet, "vem vet". den är rätt vidrig. jag gillar texterna på den skivan och den är nog den enda skiva jag hört med henne. så mitt tips till er är att ge den en chans och lyssna igenom den om ni nu inte redan gjort det och lyssna på texterna. dom är bra. skippa "vem vet"-låten bara.
nu sitter nog min far och läser det här och har smaken av kräks i munnen men det gör inget. det går över pappa. jag skäms inte ett dugg för att jag gillar abba och den där skivan med Lisa Ekdahl. som ett bevis på det så får ni här en låt att lyssna på. håll tillgodo!
oh yeah! spelningen gick bra och vi gjorde succé. så jävla skönt att det gick så pass bra med tanke på att det va så länge sen jag stod på scen. har kollat lite på inspelningen som min syster gjorde och det lät bra och så va jag ganska snygg också. inte fy skam. nu är jag extremt trött, som man ofta blir efter att hypen efter spelningen lagt sig så nu blir det march i säng och jag får inte se hur filmen slutar!
nåt som är kul är att umgås med gäng dalmasar. då kan man bara luta sig tillbaka och lyssna och njuta. har man riktig tur så börjar man själv prata likadant och då blir det plötsligt ännu roligare. testa själv får du se.
stipendieutdelningen gick fint. fick en check, ett diplom och en fin blomsterkvast. (se bild)
igår klippte jag av mig mitt långa slitna hår till en fräck liten page och vips så ser jag ut som en nästan ny person.
det kommer nog ta en liten stund att vänja sig vid att det är jag själv jag ser när jag kollar i spegeln iom att jag haft långt hår i 13 år eller så, men jag är nöjd och alla verkar tycka att det är väldigt fint och att frisyren passar mig.
jag har t.o.m fått kommentaren "du är så snygg i din nya sexiga frisyr". det kan jag leva med.
jag kan också leva med att jag imorgon får besök av rörmokaren som ska titta till rören och att jag ska ta en repa på stan efter jobbet och kanske köpa mig lite nya kläder.
under helgen har jag lyckats få ett stycke rörmokare, en resa till spanien i sommar samt ett stipendium på 10.000 kr. score!
på diplomet för stipendiet står "för att du som kompositör och sångerska har hittat en alldeles egen ton och stämning som drar in lyssnaren i din värld" ganska fint skrivet.
livet är ganska rättvist just nu, som en god vän till mig skulle sagt. allt flyter på som det ska och vissa nya förmågor visar framfötterna och lägger på stora charmen. jag låter mig charmas. i övrigt leker jag rätt mycket chef på jobbet och glider runt och gottar mig i solen på mina lite för långa luncher. nästa helg blir det stipendieutdelning och om tre veckor är det spelning. som sagt, livet är rättvist. måste ha samlat ihop till en bra karma på senaste.
om man aldrig någonsin vill bli sugen på att äta igen så ska man kika på det här stället. mer oaptitlig mat kan man knappast hitta. spyreflexen går på högvarv...
Turbaconucken
A chicken inside a duck inside a turkey, all wrapped in bacon.
ibland fastnar jag för en låt pga av sångaren/sångerskan, ibland pga musiken och ibland pga texten, som i det här fallet. lite igenkänningsfaktor eller nåt sånt är det väl. verserna ger jag inte mycket för men refrängen....
alltså... hur ska man kunna låta bli att bli helt kär i den här killen?? skriver man en sån här låt men det texten och och har en sån där röst så börjar nåt hända i pinnkakans lilla hjärta....
jag körde på otroligt jävla skitsnygg och sanslöst full och glad. tur att det oftast inte märks så mycket på mig när jag är full. en lyckad lördagskväll blev det sannerligen även om den slutade i ett tre timmar långt besök på akuten. (mig va det inget fel på, jag var bara där som moraliskt stöd) fick i mig ganska så många drinkar, hjälpte till att skriva om de 10 budorden, dansade, va liten och kaxig samt skojade med en dalmas. det va grejer det. hemma vid 6-tiden och åt sushi och drack blåbärssoppa (den kombon lixom...) innan jag ramlade i säng. borta bra men hemma bäst tänkte jag när jag vaknade vid 10, fortfarande full, och packade alltså ihop mina prylar och åkte hem. mycket bra gjort.
i helgen blir det utgång som så småningom blir hemgång till min brors lånade lägenhet. förhoppningsvis sent på natten med trötta ben efter allt dansande och kramp i magen efter en massa skrattande. ett jäkla drag alltså. det kommer inte bli någon stavgång. det är jag helt säker på. allt annat känns osäkert. kanske är jag väldigt snygg eller bara måttligt. kanske blir jag väldigt full och glad eller så håller jag mig i skinnet och uppför mig som folk. man kan aldrig så noga veta. de som träffar mig får se och uppleva spektaklet i egen hög person. alla andra får undra och snällt ge sig till tåls till nästa blogginlägg då en sammanfattning troligtvis kommer att ges. jag kommer vara utan internets magiska värld under helgen så vill man nå mig får man ringa. om man har mitt nummer dvs.
då jag nyligen fått höra att jag lider av jesus-komplex så erbjuder jag härmed syndernas förlåtelse. jag vet att det finns fullt av vilsna själar där ute och jag ska göra mitt absolut bästa för att hjälpa er alla. det är bara att skicka en kommentar eller ett mail så kommer jag genast ta itu med det.
vill man ha kloka ord från bibel att trösta sig med samt begrunda kan man ju också gå in här förstås. det är kul. jag lovar. online jesus
här satt jag och rensade bort en jäkla massa inlägg för att bloggen skulle städas och råkade i min iver städa bort allting. som tur är så hade jag kopierat alla mina små inlägg till ett word-dokument på min dator så sen fick jag alltså sitta och copy paste i hundrade år. orkade bara fixa ett par stycken men det räcker. bara så det inte är helt tomt här. ny kula nu då alltså.
som man ropar i skogen får man svar har jag hört.så nu när våren med alla dess hormoner är på intågande så är det jag som beger mig ut och ropar det här....
ikväll är det bra spelning på sjöhästen i hornstull. det gamla proggbandet fläsket brinner spelar och det ska ju ses förstås. ska det?ja visst, absolut. kan inte missas då gubbarna spelar skjortan av dom flesta.det blir alltså ett jäkla drag och fotstampande.pass på!
idag träffade jag på en gammal vän, gick en promenad samt smällde i mig tre äppelmunkar. ja, you heard me, TRE äppelmunkar. behöver jag ens skriva att det va gott?
en väldigt speciell försäljare ringde på här för en stund sen. en liten tösabit på en sisådär 13 år eller nåt sånt. fast inte en sån där häftig 13-åring som har börjat sminka sig, som tuggar tuggummi med öppen mun, tjuvröker och sitter med fötterna på sätet framför på bussen utan en lite ganska nördig tjej som säkert inte har så många kompisar. hon stod 3 meter ifrån dörren när jag öppnade och pratade med en så svag röst att jag knappt kunde höra vad hon sa.
- vill du köpa en plånbok eller en present?
en present? vadå en present?så här i efterhand ångrar jag att jag inte frågade vad det va för nåt. kan ju ha varit precis vad som helst! en present...jag sa vänligt men bestämt att jag inte hade några pengar på mig så tack men nej tack.vilken försäljare som helst vet ju att i det läget ska man säga att man kan komma tillbaka en annan dag och när skulle det passa bäst. ligga på liksom.men hon gjorde inte det utan backade mot sin lilla rosa cykel som att jag precis sagt att jag skulle spöa skiten ur henne. det hela kändes väldigt underligt. nu hör jag hennes lilla röst eka i huvudet "en plånbok eller en present.."
inatt, i drömmarnas värld gjorde jag succé bland den kulturella eliten genom att säga"du har ju ett minne som en tsetsefluga" till en man vars sexuella inviter jag inte uppskattade utan gång på gång fick värja mig mot. så jag gick från att va en ytterst anspråkslös och nervärderad liten bloggare ute i cyberrymden till att bli hyllad och accepterad av dn-krönikörer och finskrivande författare. inte för att det är något som jag på något sätt eftertraktar eller eftersträvar men ändå. så här i efterhand förstår jag ju själv att så kul och fantastiskt va det faktiskt inte men just då va det som sagt en succé. iom att jag spelar in när jag pratar i sömnen så har jag t.o.m uttalandet förevigat.synd bara att inte skratten, applåderna och hyllningarna kom med på band. det hade ju varit nåt förstås.
