i min värld var det som visades på tv på riktigt och det som jag såg på video hittepå.
jag och min syster älskade att titta på film och vi såg gärna amerikanska filmer (utan undertext) fast vi inte kunde engelska. på något sätt så fattade man ju ändå och det var nog också smart med tanke på att man faktiskt lärde sig språket under tiden.
jag hade några favoritfilmer som jag såg om och om igen och de tänkte jag bjuda er på nu.
Blazing Saddles (Det våras för sheriffen)
det här var den absoluta favoriten och jag och min syster lärde vi oss replikerna utantill. denna film har jag säkert sett hundra gånger. minst.
extra kul har det varit att se filmen som vuxen då man nu förstår alla skämt och sånt man missade när man såg den som liten.
tänkte slänga med ett citat från den men kunde inte välja ut något. det finns för många bra helt enkelt.
S.O.S Poseidon (Poseidon katastrofen) ( av mig kallad "båten sjunker") och The Towering Inferno (Skyskrapan brinner)
jag vet inte riktigt vad tjusningen med dessa katastroffilmer var men de hade en näst intill hypnotiserande effekt på mig.
man får komma ihåg att det här var det glada 70-talet (början på 80 får jag väl tillägga) där barnuppfostran såg lite annorlunda ut än vad den gör nu. att man som barn tilläts se saker saker som inte var helt åldersanpassade var inget direkt konstigt eller ovanligt och den lilla 4-5 åriga pinnkakan tyckte inte att de här filmerna var speciellt läskiga med tanke på att de ju faktiskt var på video, dvs inte på riktigt.
The Scarlet Pimpernel (Den röda nejlikan)
They seek him here, They seek him there, Those Frenchies seek him everywhere. Is he in heaven, Or is he in hell? My own elusive Pimpernel.
hur spännande var inte den här filmen?! Snubben är värsta hjälten som klär ut sig a la mission impossible-style för att rädda vackra damer, herrar och barn i nöd.
(jag var lite förtjust i Anthony Andrews och inte undra på. han spelade ju också Ivanhoe! I rest my case.)
även här tränades repliker in även om de blev lite konstiga när jag skulle säga dem.
- jåås appeliis.
Marx Brothers
här finns det ju flera filmer och det är svårt att välja ut någon speciell.
jag kan däremot bjuda på en favoritscen...
kanske var det pga alla de här filmerna som jag fick för mig att jag skulle börja spela harpa. det blev dock aldrig av. det hade varit oerhört coolt att kunna spela som Harpo...
jag klumpar ihop de här filmerna under en rubrik av ren jävla lathet och för att det är lite samma grej.
underbart tecknade filmer med suverän musik. kvalitet, kära vänner!
kalles klätterträd är ju egentligen små avsnitt men de finns samlade på dvd (förr på vhs såklart) så jag räknar den som en film.
nu har ni något att roa er med under regniga dagar - titta på filmer som pinnkakan älskade som barn (och i de flesta fall fortfarande älskar)
1 kommentar:
Fan va tråkig jag är. Filmmänniska, men känner inte igen en enda av filmerna du räknar upp. Jag ska ta och slänga en paj i ansiktet på mig själv nu.
Skicka en kommentar